Förälder...

Det här med att vara förälder är det märkligaste jag varit med om känslomässigt... jag kan vara så trött på Neliah ibland att jag gråter åh önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och aldrig skaffa barn, tills andra sekunden sitta och gråta över att hon kommer börja på förskolan och jag måste lämna bort henne några timmar per dag, för hur i hela friden ska jag klara de? Mitt älskade lilla barn. Sjukt konstigt... 

En sak ska ni veta, hur perfekta endel föräldrar ser ut att vara så finns det en baksida hos ALLA familjer, vissa kanske mer vissa mindre, alla familjer har sina problem så är det bara! 

Idag har jag sökt förskoleplats till Neliah (ja jag vet att de är typ 8 mån kvar tills hon ska börja men endå) jag vill vara ute i god tid! Hick förbi förskolan kag sökt plats på och fick se alla barn som satt och åt kvällsmat som ska vara där över natten på deras nattis, jag fick tårar i ögonen och tyckte det kändes jätte hemskt hur man kan prioritera att jobba på natten?? Samtidigt som det kan bli samma för Neliah, då blev jag enu mer ledsen, fick värdens ångest och halvsprang därifrån med gråten i halsen... 

Nä usch och fy, tur det är ett bra tag tills jag måste lämna bort henne, hinner nog fundera över detta 100ggr till! 

(null)

Kommentera här: