Fan.

Ursäkta min rubrik men de är känslan... igår kväll kände jag hur det började, en kvävande känsla av panik... jag har har ju mått lite halvkasst ett tag nu men igår var det dom en fet smäll i ansiktet, bara inatt har jag haft flertalet panikattacker, vaknat av panik och kvävningskännsla, gråtattacker och svettats massor, typiskt min vanliga ångest. 
Dessutom har Neliah varit jätte orolig, vaknat 30ggr typich! 
Inatt har jag haft massor av tankar om livet på olika sätt, jag trivs så himla dåligt där vi bor, har panik över det, jag förstår inte vad det är med Neliah som under 6 veckor typ sovit 1 timme i streck på nätterna och lika så på dagarna, man har tur om hon sover mer. Vårt förhållande blir ju såklart påfrestat av dålig sömn och att Neliah är så himla grinig på dagarna, ingenting blir ju roligt. Och uppe på allt detta ska mitt psyke svika mig, jag är glad att psykologen på BVC verkligen tar mig på allvar och skickar nu en remiss till psykiatrin så jag faktiskt kan få hjälp för just nu känns allt lite hopplöst och jag vantrivs i mitt liv fast jag borde vara lyckligast på hela planeten, men att ständigt ha denna oro och dessa tankar är påfrestande.... 
morgonen och förmiddagen har varit lika hemsk, jag kan inte lägga ifrån mig Neliah alls, nu ÄNTLIGEN somnade hon... 

Ingen bra lördag alltså. 
(null)

Kommentera här: